Överviktig? Agera eller acceptera

Svårt att få upp dragkedjan på jeansen? Spänner kavajen över överarmarna? Blir du fortfarande förvånad över att du inte får på dig storlek 38 (eller 40, eller 42, eller 48) när du provar kläder i butik? Det är ett trist konstaterande, men någon måste liksom göra det – du är lätt överviktig. Alltså, det är egentligen inget större fel på din vikt i sig, däremot din längd i förhållande till vikten…

Om det är till någon tröst (vilket det sällan är), så är du åtminstone inte ensam. Vi är många i samma sits. Det behöver inte handla om särskilt många extrakilon, men det är fler kilon än… ja, än vadå förresten? Fler kilon är du förväntat dig? Fler kilon än du önskat dig? Bett om? Fler kilon än normen för vad en kvinna i din ålder ”ska” väga? Fler kilon än du vägde innan du skaffade barn/gick på gymnasiet/tränade bootcamp för tre år sedan?

Många kvinnor som bär på extrakilon lever i någon form av limbo och parallellt universum och tror att de inte riktigt ”finns” ännu, utan är på väg någon annanstans i sin jakt på något annat. Allt blir så mycket bättre ”bara jag går bort de där sista fem kilona…”. Det leder till frustration och dåliga resultat med låg självkänsla om du som överviktig inte helt enkelt tar ett rejält snack med dig själv och kommer fram till vad du ska göra åt saken (övervikten).

För det finns faktiskt bara två sätt att hantera övervikt:

1. Agera – alltså gör något åt det. Och lägg upp en plan för hur du ska göra det. Eller…
2. Acceptera övervikten.

Hur du går till väga med dessa alternativ

Agera

Är du inte tillfreds med dina extrakilon? Känner du inte igen dig själv i spegeln? Eller vill du plocka fram en 2.0-version av dig själv, för att du vet att du kan och vill? Fine! Då har du bestämt dig för att göra något åt saken.

Hantera överviktsproblematiken med sunt förnuft. Nonchalera inte ”problemet”, men krångla heller inte till det i onödan. Det är liksom vad det är. Försök att se så pass objektivt på detta du bara kan. Du behöver se över ditt kostintag och träningsintensitet. Det handlar inte om att äta väldigt mycket mindre och tränatränaträna, utan en klokare strategi krävs för att få en långsiktig viktnedgång.

Acceptera

Acceptera dina extrakilon. Ja, omfamna dem till och med, om vi nu ska vara extra toleranta! Det låter förfärligt för många. Att ge upp, som värsta losern. Den misslyckade, småmulliga morsan, som inte pallade att leva upp till idealet av en fit 40-åring med definierade axelmuskler i ärmlösa, figurnära fodral.

Men är det egentligen så farligt? Vad är det för vikt du suktar efter egentligen? Har du någonsin haft den och i så fall när? För tio år sedan? Ser ditt liv inte annorlunda ut idag? Eller längtar du efter någon annans vikt? Varför det? Har du samma förutsättningar som den personen? Är du villig att lägga ner den tiden och engagemanget det krävs för att få en sådan vikt?

Lek med tanken att du kommer att fortsätta se ut och må som du gör. Om du inte lider av grav övervikt eller på annat sätt har en extremt osund kosthållning, alternativt aldrig någonsin rör dig, what’s the problem?

Du tränar regelbundet och trivs med det. Du är förtjust i mat, äter vettigt större delen av tiden men njuter även av ett (okej, tre…) glas vin då och då, en kanelbulle här och där, några restaurangluncher per månad, en del parmiddagar, lite fredagsmys – ja, du fattar. Du är inte extrem åt något håll.

Lek med tanken att du avslutar kampen med att klämma i dig de där jeansen i 27 tum och köper en storlek, eller tre storlekar större istället. Går världen under? Nej, du kommer att kunna andas och sitta ner i dina jeans och förmodligen bli en gladare person att umgås med. Vad är det värsta som kan hända? Lär dig att hantera din nuvarande status och gör det bästa av den situationen.

ACT – acceptans

Inom psykologin är ACT ett välkänt begrepp. Det står för Acceptance and Commitment Therapy. I korthet går den metoden ut på att vi inte kan bli genuint lyckliga förrän vi accepterar även negativa upplevelser i livet.

Att acceptera ska inte förväxlas med att kasta in handduken och totalt kapitulera och hänge sig åt fullständig dekadens. Hälsan är ett livslångt engagemang. Du kan inte ligga i horisontellt läge framför Netflix och goffa takeaway-mat sex dagar av sju och tro att detta inte sätter några spår både fysiskt och psykiskt. Men det jag talar om handlar om att vara snällare mot det resultat och den kropp du redan har åstadkommit.

Om du hittills inte har lyckats gå ner de där ”sista” fem kilona, vad kan det bero på? Vill du verkligen? Vill du göra de uppoffringar som krävs? Eller är det någon annan som pressar dig? Det kan vara en misogyn partner, en taskig arbetskollega, en mobbande förälder eller syskon eller annan person i din närhet som insinuerar att du inte duger i din nuvarande kropp. Att misslyckas med sina mål är psykiskt påfrestande vilket ofta resulterar även i dåliga resultat rent fysiskt. Du blir stressad, du hetsäter, du försöker sedan kompensera kaloriintaget med överdriven träning, du blir skadad eller utbränd, din energinivå är låg och framförallt är du helt besatt av att du inte är ”i mål”.

Vill du verkligen tillbringa resten av ditt liv på flykt, på jakt efter något? En sekundär bonuseffekt av själva ACT-inställningen till sin vikt och nuvarande status är just att man slappnar av. När inte 80% av din vakna tid går åt till att fokusera på vad du får äta och inte äta, hur mycket du måste träna för att ”göra dig av” med den där godispåsen – då får du plötsligt tid över till viktigare saker i livet. Som självförverkligande, att vara närvarande, att hinna lyssna och låta folk tala till punkt, att förbereda dig inför möten, att engagera dig i dina barn, hushållet, ditt hem, din karriär, din hobby.

Och när din stressnivå sänks så går det – tro det eller ej – faktiskt lättare att hålla vikten. Du kan till och med gå ner i vikt genom att sluta tänka så förbannat mycket på att just gå ner i vikt. När man exkluderar dramatiken kring mat och inte problematiserar träningen så blir det lättare att få en mer naturlig inställning till dessa saker.

Vad väljer du – agera eller acceptera?

Det viktiga är inte vilket beslut du bestämmer dig för – det viktiga är att du tar ett beslut och väljer ett av dessa alternativ. För få saker är så frustrerande som att lyssna på folk som gnäller utan att ha en strategi för att åtgärda ”problemet”.

Av Charlotta Flinkenberg

Foto iStockphoto