Hela livet matas vi med hur vi bör vara, bete oss, vad som är rätt och fel i olika sammanhang. Vi får inte vara för mycket, ta plats och ”tro att vi är något”, samtidigt som samhället signalerar att vi SKA vara framåt, ta för oss och ha ett självförtroende som kan försätta berg. Vi får med andra ord inte vara för lite heller, utan ska hålla oss framme men i hederlig svensk anda lite lagom sådär. Så hur i hela världen ska, får och bör vi vara?!
I min värld är det enkelt. Vi ska, kan och bör aldrig vara något annat än oss själva. Det i sig är ju egentligen allt annat än enkelt men det jag menar är att för att vi ska bli hela, lyckliga människor finns det ingen annan väg än att försöka leva utifrån våra värderingar och själsliga röst.
Lyssna inåt och följ intuitionen fastän omgivningen slår bakut. Hitta människor som tror på dig och accepterar dig för den du är. Livet är för kort för att leva i anpassning för att andra ska vara nöjda och inte känna sig obekväma.
Jag tror nämligen att det handlar mycket om att de som inte följer strömmen, går sin egen väg eller syns och hörs lite mer än ”lagom” gör folk obekväma. De går inte rakt i ledet och gör som alla andra vilket stör och skaver för att man själv kanske inte vågat eller tagit chansen.
Istället för att heja, peppa och glädjas åt deras framgångar grymtas det om ”skrytpelle, bekräftelsebehov, ska alltid höras och synas”. Det ligger i vår svenska natur att det är Jantelagen som gäller. Du ska inte tro att du är något….
Jag säger, ursäkta språket, fuck Jante
Du ska visst tro att du är något! Du ska tro och kämpa för att vara precis det du vill. Du ska inte bara tro utan VETA att du är bäst på att vara DU. Ingen annan kan tala om vad det innebär. Kanske är du tvärtemot vad jag nämnde tidigare inte alls en person som hörs och syns, utan tvärtom nöjd med att hålla dig i bakgrunden, betrakta på håll och tala när du har något du vill dela med dig utav.
Kanske har du precis som mig som liten fått höra att du är trulig och tjurig för att du är eftertänksam och inte skrattar och pratar hela tiden. Det är helt ok för vi är alla olika och inget är bättre eller sämre än det andra. Tvärtom är det våra olikheter som skapar spännande möten, relationer och gör att vi växer som människor. Vi lär av det som är annorlunda än oss själva och livet vore förbannad tråkigt om alla var som jag eller du.
Det viktigaste av allt, oavsett vilka vi är eller vad vi strävar mot, är att behålla fötterna på jorden och vara ödmjuka inför andra människor och aldrig glömma dem som finns där i alla lägen, både i med- och motgång. Att hysa samma respekt för andras vägval och sätt att vara som vi förtjänar själva.
Så fuck Jante och bara ”be true and be you”.
Foto iStockphoto
