När det kommer till viktnedgång så är vi vana med att mäta det med parametrar som vikt, kroppsfett, mått, kläder, spegel. Detta ger oss kontroll över situationen och vi ”vet” om vi är på rätt väg eller inte. Men låt oss vara återigen ärliga, det är inte sällan vi använder oss av uttryck som ”jag känner mig svullen”, ”jag känner mig uppblåst”, ”jag känner mig stor”. Eller?
Först och främst, sluta med att väga dig varje dag om du gör det och särskilt om du inte kan hantera det vågen visar. Du freakar ut, siffran du ser påverkar hela din förmiddag eller om du genast börjar förminska dig själv så fort du ser siffran som du inte förväntat dig. Detta är tecken på att du inte kan hantera vågen. Och även om du kan hantera den så ser jag ingen poäng i att väga sig så pass ofta.
Bara du bestämmer
Om du vill förändra sättet du tänker om dig själv så kan du inte tillåta medel som våg diktera dig hur du ska känna dig. Hör du själv hur det låter? Och förresten, inget och ingen ska bestämma över vem du är. Bara du. Hur du vill känna dig är ett val du gör. Du kan välja att må skit över det vågen visar, låta självförtroendet gå ner i botten, förstöra hela eftermiddagen med skräpmat eftersom det är ändå ingen idé att försöka för vågjäveln kommer inte flytta på sig imorgon också…
Men du kan även säga: fuck it, jag VET att jag ätit mer än jag borde/tränat mindre än vanligt/osv – jag erkänner det för mig själv, jag tar fullt ansvar för det och jag kommer att göra något åt det. Samma situation, två olika val. Förmodligen med två olika utgång.
När är du osäker?
Eller tänk på situationer då du känner dig osäker. Oftast handlar det om en återkommande känsla. Vad kan det vara? Känner du dig fet, inte snygg nog, inte fit nog, inte populär nog, inte älskad nog? I mitt fall kan jag känna mig allt det där. Och utan att döma mig själv för det så är det sorgligt att jag vid mina 43 år fortfarande slåss med samma issues som när jag var 15, 17 och 20.
I betydligt färre omfattningar idag förstås då jag jobbat länge och medvetet med mig själv och det blir färre och färre tillfällen då jag känner mig så här… men ändå! Det har faktiskt hänt att jag tackat nej till vissa bjudningar för att jag kände mig på ett visst sätt. Och jag kan garantera att många som läser detta har samma sorts erfarenhet. Har jag rätt?
Det kom som en uppenbarelse för mig för ett tag sedan: det jag gör är viktigare än det jag känner. Bara genom att göra det rätta för mig kan jag eliminera de negativa känslorna jag utsätter mig själv för. Hänger ni med? Jag kan bara göra det bästa jag kan och det ÄR det bästa jag kan göra eftersom jag kan styra saker och ting bara till en viss grad. Så varför ska man freaka ut över det man inte kan styra?
Varför så mycket snack om känslor hit och dit? Hur påverkar det din form?
Ändra dina tankar
Jo! Du kan inte hata dig själv på vägen till bestående resultat. Du kan inte få ut något positivt från självförakt. Om du hela tiden inte tror på att du kan lyckas så kommer du sitta där du är idag även om 10 år. Jodå, du kan visst tappa dina 10 kg rätt snabbt. Ingen konst. Men hur håller du dem borta utan att falla tillbaka i gamla mönster (som många faktiskt gör)? Genom att veta varför du gör som du gör. Det är tanken som påverkar hur du agerar.
Foto GettyImages
