Jag läste någonstans att en perfektionist är den som får minst gjort eftersom ingenting någonsin är tillräckligt bra. Nej, hur ska det kunna bli det när ribban för förväntningar och målsättning hela tiden höjs? När du har presterat till en nivå så tänker du ”ja, men det skulle kunna bli liiite bättre”. Du drivs av att överbevisa dig själv till priset av att missa värdefull tid med vänner och familj och frågan som blir hängande i luften när du ännu en gång grinar av besvikelse för att det inte blev som du tänkt dig är – är det värt det?
Jag har själv varit prestationsprinsessan personifierad. Som exempelvis när mina föräldrar berömde mig för mina 98/100 rätt på provet, då utbrast jag: ”ja, men jag skulle ju ha kunnat haft alla rätt”. Mina lådor i skrivbordet var så välorganiserade att jag hade märkt om någon hade flyttat på en penna och jag drev mig själv på alla områden i livet. Det fick till slut konsekvenser för min hälsa.
Jag är fortfarande en ambitiös och driven person med många järn i elden men jag har jobbat bort den där djävulen på axeln som i så många år piskade mig till att aldrig någonsin vara nöjd med annat än 110 % i alla lägen. Och faktum är som jag nämnde inledningsvis – jag får ut så mycket mer av min tid och liv när jag har lärt mig att göra saker bra och med hjärta istället för perfekt och på bekostnad av både fysisk och psykisk smärta.
Tips för att släppa prestationskraven
Let it go
Nej, det är inte en textrad ur filmen Frost utan våga släpp iväg något som du egentligen skulle vilja göra om, fila lite mer på, justera. Bestäm dig för att utmana dig själv och lämna något i dina ögon ofärdigt för att se om jorden faktiskt går under. Låt gäster komma när endast halva huset är städat, eller låt minstingen få en färdigköpt barnmatsburk istället för hemkokt på spisen.
Öppna upp
Att kunna vara sig själv är en förutsättning för att släppa på kontrollen. Börja i det lilla och prata med någon du verkligen litar på. Känn på känslan att berätta om din ångest kring att inte duga, eller göra saker tillräckligt bra. Ju mer du vågar öppna upp dig för omgivningen desto mer lär du inse att ingen annan kräver att du ska vara perfekt. Tvärtom!
De som gillar dig kommer fortsätta att göra det även om du serverar barnen snabbmat någon gång, inte stryker dina kläder eller struntade i kvällsmötet på jobbet, skyllde på huvudvärk och gick hem för att du faktiskt ville umgås med barnen innan läggdags.
Sänk nivån på dina mål
Lista dina mål inför framtiden och sänk samtliga ett snäpp. Har du bestämt dig för att träna fem dagar i veckan så kör du fyra pass. Är målet att värva 10 nya kunder till jobbet satsar du på 8. Har du lovat dig själv att bara äta godsaker på helgen så smyg in en bulle eller favoriträtt på en helt galen och otippad dag mitt i veckan.
Brukar du alltid dammsuga varje dag så låter du snabeldraken stå några dagar hur mycket det än kryper i kroppen. Ditt problem är inte att du inte har mål utan att du har för många som dessutom är alldeles för höga.
Med andra ord: har du en lista med 10 saker att göra så gör du hälften.
Älska dina ”flaws”
Stryk ordet brister ur vokabuläret och adoptera ett underbart ord – ”flaws”. Smaka på det – ”flaws”. Det känns inte ens negativt utan som något man VILL ha. ”Jag och mina flaws liksom”. Ingen är perfekt. Inte ens du. Sätt dig ner och fundera över det som du bedömer vara ”flaws”, men utan att slå ner på dig själv utan mer som ett objektivt konstaterande. Prata med dig själv i tredje person: ”Ja Anki, din handväska är högst oorganiserad och fylld med diverse skräp men tänk vilken tur när någon av en händelse önskar ett plåster, halv alvedon eller trasig bläckpenna för att utföra en livsräddande trakeotomi”.
Eller: ”Hmm, dina godisgömmor på diverse ställen runtom i huset är väl inte riktigt i linje med ditt friskvårdsföretag men det är banne mig ett fint kvitto på att du inte bara är PT och kostrådgivare utan människa också”.
Avsätt tid för ältande
Perfektionister har en tendens att älta oavbrutet kring saker och händelser som inträffar. Timme ut och timme in av vridande och vändande, tuggande med vänner och familj. Kunde jag ha gjort annorlunda, borde jag inte ha….osv. Och när omgivningen inte orkar lyssna mer fortsätter du på egen hand, tankarna far som pingpongbollar i huvudet.
Bestäm dig när och hur länge du ska älta. Till exempel 15 min om dagen, morgon eller kväll. Sätt larmet och när tiden är slut så är den slut. Älta är en del av utveckling och bearbetning men inte när det pågår oavbrutet, då är det bara nedbrytande.
Good enough
Ett av mina favorituttryck som jag ofta återvänder till är ”good enough”. Det kan appliceras på alla områden i livet. Vi behöver och ska inte vara perfekta i något sammanhang. Good enough räcker mer än väl. För tänk efter, vill DU umgås med någon som alltid gör och säger rätt saker, aldrig misslyckas, är perfekt inifrån och ut? Nej, knappast. Det är ensamt på toppen brukar man säga.
Att ständigt jaga det perfekta innebär att du missar andra värden i livet som mer ofullständiga och levande människor hinner med för att de kan konsten att nöja sig någonstans på vägen.
Acceptans
Som perfektionist är det svårt att ta och acceptera kritik. Det är ett hot och angrepp mot hela din person. När någon säger något som inte går i linje med det du har presterat rasar världen. Misslyckad skriker varenda nerv i din kropp. Stopp, säger jag! Stanna i läget, ta in det som sägs och försök istället hitta något som du faktiskt kan acceptera och hålla med om.
Träna dig på att INTE svara tillbaka, gå i försvar och starta debatter om allting för att rädda ansiktet. Du kan till exempel svara ”jaha, du tänker så” eller ”OK, det ska jag fundera på till nästa gång” alternativt ”vad spännande att vi ser så olika på det här”.
Skilj på person och prestation
En gång för alla – Du ÄR inte dina prestationer utan mycket mer än så. Bara för att du enligt dig själv misslyckats med något på jobbet eller inte levt upp till ett personligt mål du satt upp så är du fortfarande en snäll, omtänksam och fin människa som är omtyckt av dina vänner och kollegor. Du som person blir inte mindre värd för att du inte fick alla rätt på tentan eller glömde ett föräldramöte.
Gör upp med din skam och skuld
Skam och skuldkänslor i för stor omfattning kan bryta ner vem som helst som drabbas och faktiskt göra dig deprimerad på sikt. Tar de upp för stor del av dina tankemönster och känsloregister är mitt råd att kontakta en psykolog eller terapeut. Viktigt att känna till är skillnaden mellan de två – att skam har med din person och självbild att göra medan skuld mer är kopplat till handling.
Att vi har skam och skuld är bra eftersom det får oss att bli bättre människor som faktiskt kan känna ånger över saker vi sagt och gjort men när de äter sig in i oss och inte lämnar oss ifred. När du inte kan släppa att du sa det där till mamma på telefon utan måste ringa och be om ursäkt 10 gånger eller skammen över att smygäta blir en bekräftelse på att du är en misslyckad person – då ringer varningsklockan. Du GÖR fel ibland, sårar andra människor, har ”flaws” men det gör dig inte till en sämre människa eller definierar dig som person.
Öva dig på att säga förlåt och var nöjd med det, utan att ursäkta dig in absurdum och kom med långa bortförklaringar. Berätta om något du skäms för till någon i din omgivning, det där som du tänker skulle få alla att titta snett på dig och prata bakom din rygg. Det är en befrielse att släppa på den bojan och vara stolt över alla delar av sin person. ”Flaws or not”. Jag kan nästan garantera att det inte kommer få de konsekvenser du tror utan tvärtom göra att andra delar med sig av liknande erfarenheter tillbaks. Det finns en enorm kraft i att våga vara mänsklig.
Det kan inte upprepas nog, att det är genom snedsteg och misslyckanden vi gör våra viktigaste erfarenheter och når vårt sanna väsen.
Foto iStockphoto
