Har du någonsin haft ätardagar? Du vet, man sköter sig hur bra som helst hela veckan men går all in en viss dag. Hela veckan planerar man vad man ska trycka i sig (för det är precis det det handlar om). Man ser ätardagen som något man förtjänat. Man ser skräpmaten som något man har missat och därför är det fritt fram med mängderna. Att man mår crap är skitsamma. Har du drabbats av FOMO? Fear of missing out? Det vill säga ångesten över att missa det roliga, tillfället att passa på att äta det man förbjudit sig själv så länge.
Man ska hinna trycka i sig allt man har planerat in och längtat efter. Problemet är att detta kostbeteende är svårt att bli av med. Förbud i olika former skapar ångest kring något man ”missat” och när tillfället ges så passar man på. Oftast utan att kunna stanna i tid, utan att känna efter. Man bara äter och äter.
Tankegången ser ungefär ut så här: ”Hm, en ny vecka är på ingång, jag bara måste passa på att trycka i mig maten på det där kalaset vi ska till. För det är ju lördag och jag kommer inte ha ett nytt tillfälle den helgen för på söndag ska vi på barnens fotbollsmatch/dansuppvisning”.
Mönstret är att vi inte vill missa varje matmöjlighet som uppstår för att kunna ”passa på”, varje mattilfälle man springer på. ”Åh! Ett nytt ställe som jag aldrig ätit på, hörde att de har den godaste efterrätten.”
”Åh! Självklart ska jag fira kollegan som slutar.”
”Åh! Självklart ska vi fira semladagen/kanelbulledagen/kladdkakadagen.”
”Åh! Det är sommar! Låt oss gå all-in.”
Eller det vanligaste av dem alla: all inclusive resor. ”Jag har betalat, jag passar minsann på!”
Jag förstår känslan och jag förstår reaktionen. Det är ok med kollegans tårtbit eller glassen på restaurangen då och då men när beteendet förvärras och du har ständig ångest kring alla missade mattillfällen, då är det dags att göra något åt saken. Problemet är att om du tittar efter missade mattillfällen så kommer du alltid hitta dem! ”Åh! Alla andra tar pizzan men inte jag, för jag måste äta min torra kyckling”…bara ett exempel. Eller att du tycker synd om dig själv när du går på middag och alla andra äter och äter och äter nonstop men du känner dig utanför. Det är också en variant av FOMO. Eller det här: ”Jag startar mitt nya liv på måndag, så jag måste passa på nu.”
FOMO är ett val, det handlar om hur du uppfattar situationen…och gör aktiva val. Man kan välja att inte känna sig utanför. Man kan faktiskt tvärtom, klappa sig själv på axeln för att man inte tillåter miljön diktera ens kostval. Att man kontrollerar matsituationen, inte tvärtom.
Fokusera på vad du kan få istället på vad du missar. Helt plötsligt kommer du njuta av situationen – det du ser, det du upplever, det du känner utan att behöva koppla in maten.
Ställ dig själv dessa frågor: Är jag hungrig? Är det värt det? Om jag avstår nu, kan jag få tag i denna mat senare? (troligen blir svaret ja!)
Mitt bästa råd vid FOMO? Praktisera, praktisera, praktisera. Det är enda sättet att bli bättre. Ta några sekunder, observera situationen och din reaktion kring det. Du kan påverka om du tar en kort paus och tänker igenom.
Foto iStockphoto
