Äter du som du ska, tränar regelbundet men får ändå inte till det? Står vågen still? Försvinner inte ”muffinstoppen” över jeanslinningen? Otroligt konstigt, eller hur? Du kanske har någon form av ämnesomsättningsfel?

Nej. Du äter mat utan att tänka på det. Du äter mat i smyg. Ibland medvetet, ibland omedvetet. Lite här och lite där. Några gånger per dag, kanske rentav några gånger i timmen. Den här maten skriver man sällan upp i sin kostdagbok som man sedan visar sin coach. Den här maten redovisar man inte stolt på instagram. Den här maten finns liksom inte. Den är ”osynlig”.

Och kalorierna som den ”osynliga maten” innehåller, ja, de borde ju kallas för ”spökkalorier” för det går ju så fort att stoppa i sig dom att kroppen knappt borde… hinna med att registrera dem?

Mig lurar du tyvärr inte. Been there, done that, bought the T-shirt. Som gammal matmissbrukare (med över 25 kilos övervikt större delen av mitt vuxna liv, tills jag en dag lade om kosten radikalt) har jag ätit MASSOR av ”osynlig mat” genom åren. Det finns ett ganska elakt, men träffsäkert citat som lyder: ”What you eat in private, you wear in public”.

Låt mig visa dig ett exempel från hur min vardag såg ut för några år sedan – jo, jag har återfall ibland, men inte längre perioder.

Mitt eget exempel

Går upp, gör frukost till barnen. Slickar av smörkniven innan jag stoppar den i diskmaskinen. Elias älskar jordnötssmör på sina mackor. Tänk om man var så där ung och kunde äta hur mycket som helst som han kan utan att det satte sig någonstans! Stoppar ner en tesked i jordnötssmörburken och smakar. Sedan en tesked till. Men aldrig i livet att jag skulle bre det på mina egna mackor. Nä, NÅGON måtta får det vara! Lukas äter inte upp den ena av sina två rostade mackor. Jag tar två stora tuggor av den innan jag slänger den i matåtervinningspåsen. Finns det något godare än rostade mackor? Inte för att jag själv skulle äta det till frukost, herregud, verkligen inte. Nä, nyttigt ska det vara. Rågbröd. Eller havregrynsgröt.

När barnen är lämnade till skolan gör jag frukost till mig själv. Fiberrikt fullkornsbröd med rostbiff på. Och kvarg. Och ett kokt ägg. Känns så himla bra att äta så ren och rejäl mat.

Då jag ska ställa in fullkornsbrödet i skafferiet ser jag en chokladbit som trillat ur sin förpackning från lördagens godispåse. Äter upp den, så att den inte blir dålig.

På väg till jobbet så hittar jag några karameller i jackfickan. Jackan har jag inte haft på länge och karamellerna smög jag säkert dit för länge sedan då jag helt syndfullt åt godis en vanlig tisdag. Lika bra att äta upp godiset så jag slipper bli frestad senare.

Framme på kontoret är jag stressad eftersom jag nyss kom på att ett möte är inbokat. Hastar förbi jobbets kaffeautomat och trycker på en ”chocolatte”, som smakar lite sötare än det där trista snutkaffet som annars brukar erbjudas inne i konfarummet.

Det serveras kanelbullar på mötet, men sådant äter ju inte jag. Inte publikt i alla fall, har ju precis börjat blogga om min nya hälsosamma rutin, hur skulle det se ut om jag åt bullar? Tänk om någon tar en bild och lägger upp, liksom. Det går ju inte.

Attans, glömde nyttiga lunchlådan hemma som jag förberett. En kollega frestar med lunch ute på restaurang och det kan man ju inte säga nej till! Hon är dock sen till lunchen men ber mig ta ett bord. Innan hon kommer hinner jag äta tre stycken bröd (vitt) som jag doppar i olja med lite flingsalt och peppar på. Vi beställer varsin caesarsallad med kyckling. Känns fräscht!

Parmesanen och dressingen är verkligen jättegod och baconet smakar salt och gott. Blir törstig av allt salt. På vägen tillbaka till kontoret smiter jag in på Seven Eleven och köper med mig en sån där glassyoghurt. Smakar precis som glass men är inte alls lika onyttigt!

Kommer på att jag måste hämta upp en klänning på kemtvätten precis bredvid kontoret. Medan jag väntar på min tur så smakar jag artigt av fruktkolorna som butiksägaren räcker fram från en skål.

Eftermiddagsfika på kontoret. Någon har fyllt år och bjuder på hembakt. Jag tackar nej, eftersom alla vet att jag ”inte äter sånt”. Men när alla har gått tillbaka till sina platser och ställt in kaffekopparna i diskmaskinen så smyger jag tillbaka till personalköket och stoppar i mig två av de fyra kvarvarande kondisbitarna. Borstar snabbt bort ”spår” av smulor från tröjan och går tillbaka till min plats.

Hemma, lagar mat till barnen. Provsmakar så att inte deras korvstroganoff ska bli för kryddstark. De gillar inte sånt. Mmmm. Smakar rätt bra, även om det är i mildaste laget. Smakar även av riset för att se om det är färdigt. Lite svårt att avgöra hur pass färdigt det är om jag inte testar det ihop med korvstroganoff-röran. Blandar ihop en liten miniportion i en kopp och äter. Absolut inte på en tallrik, jag ÄTER ju inte deras mat, ska bara checka av lite.

Äter middag med maken. Noga med att välja bort onödiga kolhydrater. Det blir ugnsgrillad kyckling med broccoli och lite créme bonjour. Känns bra att äta nyttigt! Sunt! Unnar mig därför en stor latte efter maten med skummad mjölk. Toppar med lite kanel.

Så där pågick det. Dag efter dag. Det sammanlagda extraintaget av kalorier MELLAN de planerade målen måste ju ha uppgått till, vadå, 1500-2000 kcal? 3000 kcal? Och så undrade jag varför jag inte såg några resultat…

Så slutar du smygäta osynlig mat

Var förberedd

Fail to plan and you plan to fail”. ALLT handlar om planering. Har du minsta osunda relation till mat, eller om din karaktär är svag, så måste du rusta dig för krig, helt enkelt. Lunchlådor som du förbereder på söndagskvällarna för den kommande veckan är SUPER.

Börja med en timme i taget, inte en dag i taget

”Ta en dag i taget så ska du se att sötsuget försvinner!” brukar förståsigpåare klämkäckt tipsa om. Det biter inte riktigt på någon som inte har grepp om läget än. Att ta sig igenom en hel dag utan att äta de där ”extramålen” är en STOR utmaning i början, tro mig! Många ger upp eftersom de tycker att det blir för svårt. Hindret känns omöjligt att komma över. Gör det i kortare etapper, säger jag: sätt upp delmål. En timme i taget. Tänk så här: ”Stoppa inget, INGET i munnen fram till klockan 10.00!”. När klockan har slagit 10 och du klarat det så sätter du ett nytt delmål. Sen kan du höja ribban successivt, med halvdagar. Därefter heldagar, en vecka osv.

Det du dricker

Tänk inte bara på vad du äter, tänk på att det du dricker kan innehålla massor av ”spökkalorier”! Och det man dricker slinker ju ner ännu fortare än det man tuggar… Kaffe kan funka, ja. Men takeaway-lattes är ofta kaloririka. Och värst av allt är såna där pulver-kaffeautomater som innehåller massor av socker och tillsatser.

Värst av allt är godis

Det bör du faktiskt sluta med helt och hållet, så behöver du inte tänka mer på den saken. Inte bara för att det tillför sjukt mycket energi utan någon som HELST näring och därmed ger dig ett onödigt kaloriöverskott, utan för att det DESSUTOM ofta innehåller syntetiska tillsatser som din kropp faktiskt inte vet hur den ska göra sig av med.

Gör gärna jämförelsen med att slänga ut en papperskasse i naturen v/s en plastpåse. En papperskasse förmultnar till slut. Men en plastkasse ligger där i evigheters evighet. Så är det för kroppen att ta hand om ”plasten”, alla E-ämnen och gummitillsatser som framförallt lösviktsgodis innehåller. Och tro inte att naturgodis är ”bättre”, kika på innehållsdeklarationen där med ska du få se att chokladen ibland innehåller glansmedel och annat otäckt.

Sockret skapar heller ingen mättnadskänsla, så du vill bara ha mer. Jag tycker att man ska kunna fortsätta unna sig godsaker emellanåt, som kladdkakor, eller bullar eller goda, hemlagade efterrätter. Sött tillhör en av livets höjdpunkter. Men just lösviktsgodis bör du överväga att helt ta bort för det tillför faktiskt absolut ingenting.

Håll dig till tre rejäla mål på fasta tider per dag

Många förespråkar mellanmål och att äta fem-sex gånger per dag. Har du problem med småätande tycker jag inte att det är en särskilt bra idé. Särskilt eftersom många missbedömer portionsstorlekarna på dessa mellanmål. Jag rekommenderar att du ”vänjer av” kroppen vid att du ständigt stoppar saker i munnen. Alltså äter frukost, lunch och middag. Stabila mål med bra mat, högt proteinintag så att du håller dig mätt.

Av Charlotta Flinkenberg

Foto iStockphoto