Vi kvinnor ställer högre och högre krav på oss själva. Allt ska ska effektiviseras och kvittot på att träningen gett resultat är träningsverk… men varför? I min värld ska träningen ge och inte ta. Jag kan sluta redan här och lämna tolkningen fri… men jag vill utveckla vidare vad jag menar med det.
I en allt intensivare värld där vi måste prestera på jobbet, hinna med familjen, vänner, oss själva där vi fokuserar på att må bäst både fysiskt och mentalt, så kan det lätt bli tvärtom – vi kör slut på oss själva istället. Träningen blir för intensiv och vi bryts ner mer än vi byggs upp.
Många tränande kvinnor vill inte inse att de måste dra ner på sin träningsintensitet och tror att ju mer träning desto bättre, ju hårdare desto bättre, ju mer man lider på sina pass desto mer effekt ger det. Men tänk nu efter…ger detta upplägg dig något? Är det något du bara väljer att tro på?
Varför behöver du träningsvärk?
Ta träningsvärk som exempel. Varför anser du att det är något som hör till din utveckling, oavsett ditt mål? Kan du komma på anledningen till denna (över)tro? Eller är det egentligen helt tvärtom? Du kan inte prestera på dina pass som du kanske skulle vilja för att träningsvärk hindrar dig från det? Just precis, du blir HINDRAD från att utvecklas i din träning. Träning handlar om att bli bättre allt eftersom, inte redan nästa vecka. Eller hur? Så varför blir det tvärtemot det du kan förstå logiskt?
Träningsvärk är inget tecken på att det du gör ger effekt. Träningsvärk är inte ett tecken på att du blir bättre och bättre. Vissa får aldrig träningsvärk och får ändå resultat! Så mitt förslag är att lägga ner allt som har att göra med att köra sönder din kropp varje pass för att det anses ”fint” i träningsvärlden. Träningsvärlden är full av bullshit. Det är en bransch där trenderna kommer och går, varje vecka. Få består ska du veta!
Hur bra är hög intensitet?
Detta med att ha dåligt samvete över att inte känna sig slut efter varje pass är något du ska jobba bort. Det passar kanske dem som inte har andra att ta hand om utöver sig själva. Du är kanske äldre (och klokare hoppas jag!) och har ett helt annat liv än dessa 22-åriga tjejer och killar. Eller?
Vi går vidare till intensiteten. Det är en pågående trend att all träning ska vara högintensiv. HIIT blivit ett modeord. Jag hörde talas om HIIT (och körde) mina HIITs redan 2002. Kort och gott. Hellre mycket ont (alltså hur jobbigt som helst!) i 15–20 minuter än utdraget men mindre smärta under 1 timme. What´s not to like?!
Det dröjde 10 år tills den vanliga Svensson fick smaka på denna intensitet. Vi ser dessa HIITs överallt: Tabataklasser, cirkelträning, boot camps, crossfit, you name it! Men hur bra är denna intensitet, egentligen? Inte så värst! Inte om du redan är stressad upp över öronen, sover för lite och inte hinner återhämta dig mellan dina träningspass. Inte om din energi på passen blir sämre och sämre, träningsvärken aldrig går över och du ofta blir sjuk (förkyld) eller börjar få skador i lederna.
Bespara dig rehab
För vad händer på dessa intensiva pass? Jo, tempot är mycket högt, du vilar lite mellan övningarna – och lägg på din bristfälliga energi ovanpå det… Vad händer? Skaderisken ökar! Är man trött så börjar man tappa tekniken! Musklerna som inte är gjorda för jobbet tar över. E
tt sådant exempel är marklyft. Är du trött så börjar du dra med ryggen och inte sätet. Gör du det under en timme flera gånger per vecka under ett par månader, vad händer då tro? Är man skadad så måste man dessutom backa rejält i sin träning och det är få som tycker att det är kul. Rehabilitering låter inte så kul, va?
Vi alla behöver lugna ner oss. Lägre intensitet, färre träningspass, sova lite mer, stressa lite mindre, yoga lite mer, mata kroppen lite mer. Komma fräscha till träningen men även gå fräscha därifrån. För att du har en hel dag kvar framför dig. Att inte kunna sätta sig på toaletten eller kunna lyfta upp ditt barn är ingen bragd, det är bara korkat. Livskvalitet – tänk på det nästa gång du tränar!
Foto iStockphoto
