Tröstar du dig med mat? Eller hoppar du över att äta helt och hållet när du inte mår bra eller stressar? Båda dessa beteenden är kopplade till känslor och vi styr dem genom vår mat.
Jag upplever att detta drabbar många, att man äter på ett visst sätt eller svälter sig på grund av känslor. Alla stöter på hinder genom livet, det går upp och ner och i dalarna är det lätt att hamna i destruktiva matbeteenden.
För en del är det bakomliggande orsaker till att man hamnar där. Det kan vara situationer där man inte kan styra över hur det ska bli och lösningen blir att styra över något annat: MATEN. Det är lätt att ta till maten vid dessa tillfällen, vi har alla en relation till mat och för många är det en tröst som alltid finns där.
Kontroll och straff
Mitt exempel: jag vantrivdes med min situation i livet och hade mycket höga krav på mig själv. Jag kunde inte styra över situationen och istället började jag kontrollera min mat och min träning. Ett tydligt exempel: jag hade en stor tenta som jag var väldigt stressad över och jag satte hög press på mig själv. Det låter väldigt ologiskt nu när jag skriver det, men min stress grundade sig i att jag inte kunde veta i förväg att jag skulle få alla rätt på tentan.
För mig räckte det inte med att klara tentan. Jag skulle ha alla rätt annars var jag värdelös. Istället för att jobba med mina tankar och vara lite snällare mot mig själv tog jag stenhård kontroll på vad jag skulle äta och inte äta, vad jag skulle träna, hur länge jag skulle träna osv. Med andra ord blev maten och träningen som ett straff för att jag inte mådde bra och för att jag hade orimliga krav på mig själv.
Nu behöver det inte vara just denna situation som stämmer överens med hur du känner, men jag tror att känslorna ungefär är detsamma för många. Man ”dövar” något jobbigt med hjälp av sitt ätbeteende. Sedan mår man dåligt av att man äter/inte äter och man är inne i en ond spiral.
Vad gör man för att komma ur ett destruktivt ätbeteende? Hur slutar man äta med sina känslor? Jag är inte psykolog eller expert på något sätt men jag har själv gjort en känslomässig resa med mat och detta är min historia och mina bästa tips till dig:
Tips för att ta dig ur känslomässigt ätande
Bakomliggande orsaker
För det första är det viktigt att bli medveten om vad den bakomliggande orsaken till beteendet är. Är det sorg? Känsla av att vara otillräcklig? Eller – som för mig – alldeles för höga krav på dig själv?
Dela med dig av dina tankar och känslor till andra
För mig var nyckeln att börja prata med en psykolog, en utomstående människa som inte dömde mig utefter vem jag var utan såg det hela objektivt. Jag tror inte att en och samma metod fungerar för alla utan man får testa sig fram.
Var snäll mot dig själv
Ddet är viktigt att förstå att känslor och tankar alltid kommer att dyka upp. Till exempel: ”Jag känner mig ledsen idag – jag är värd lite choklad.” Eller: ”Jag borde inte äta detta, men jag tar nya tag imorgon”. De tankarna kommer alltid att komma i olika former och det vi kan göra är att agera på känslorna. Jag menar att en tanke kan komma och en tanke kan gå.
Din lösning: låt tankarna komma men lyssna inte alltid på dem, låt ”dåliga/destruktiva” tankar passera vidare. Agera inte på varje känsla/tanke.
Börja äta medvetet
Ställ dig frågan: Hur känner jag just nu? Är jag trött, ledsen, stressad..? Kanske är inte mat lösningen, det finns bättre lösningar. Om du är trött = vila, om du är ledsen = umgås med någon som får dig att må bra, om du är stressad = ta en promenad.
Byt ut ord som ”måste” och ”borde” till ”vill”
stället för att tänka: ”jag borde träna”, eller, ”jag måste börja äta bättre” till: ”Jag VILL träna” och ”jag VILL börja äta bättre”.
Skaffa en mental verktygslåda
När du sedan är medveten om varför du äter med känslor är det lättare att jobba med det underliggande problemet och skaffa dig verktyg som du kan ha med dig när du hamnar i dessa situationer. Jag tänker att jag alltid har med mig en verktygslåda med verktyg som jag kan ta fram och ha hjälp av i dessa situationer.
Det tar tid
Det viktigaste av allt är att det tar TID! Du förändrar inte ett beteende över en natt, men att sätta igång och jobba med det är en bra bit på vägen. Var beredd på att det kan vara jobbigt, insikter är inte alltid roliga men det är modigt att blotta dem och det är ingen annan än du som kan förändra detta. Du kan få hjälp men du måste göra jobbet själv!
Foto iStockphoto
