Medvetenhet. Låter som mumbojumbo, eller hur? Nja. Många av oss har svårt för att bli oss själva in i det sista, för vad ska ANDRA säga? Jodå, ”sådan” har jag också varit. Vi pleasar, vi vill bli omtyckta, vi anpassar oss. Till slut så tappar vi vår egen inre röst. Blir average. Vi uppfattar oss själva som andra uppfattar oss. Och det är normalt. Bara för att ge ett exempel. ”Du är så hård och oförskämd, Olga!”. De som känner mig skulle nog säga att jag är bara ärlig. Ska jag ta åt mig av det som sades? No way! För att jag VET mycket väl vem jag är.
Jag vet vad jag behöver jobba med och även vad jag väger. En följare har även kontaktat mig med orden ”Jag alltid trott att du var too much men du är ju bara brutalt ärlig”. Jo… jag är det. Men förresten, vad är det för fel med att vara too much? 😉 Men! FÅ kan hantera sanning. Folk har avföljt mig och sedan kontaktat mig ett par år senare och tackat för det jag säger.
Jag gillar inte att uppfattas som den som levererar ”sanningar”. Vi alla har våra egna sanningar – eller hur? Så länge vi inte målar våra lögner till sanning.
Dags för att anteckna ännu mer, tjejer!
Dags att lära känna vilka vi är, på RIKTIGT. Om vi verkligen känner oss själva så kan vi hantera vilken jävla situation som helst och stå för det. För nu ska vi ta reda på våra inre värderingar. Det som gör oss till oss själva.
Vad har det med resultat att göra? Åh, ALLT! Ju mer vi känner oss själva, desto bättre kan vi förstå vad vi håller på med, varför vi reagerar på ett visst sätt på det som händer oss, varför vi flyr, varför vi vill sabotera våra egna framsteg. Och man gör det genom att ställa rätt sorts frågor.
Du är inte någons fru, du är inte någons dotter, du är inte någons kompis, du är inte en läkare, städerska eller tandläkare. Du är du.
Fyll i det som saknas:
Om jag inte hade något ansvar, så skulle jag ha spenderat dagen så här:
………………………………………………………………………………………………………….
Jag känner mig mest nöjd med mig själv när jag gör det här:
………………………………………………………………………………………………………….
När jag tappar kontrollen över maten, den största anledningen till det är:
………………………………………………………………………………………………………….
När jag känner mig obekväm i mitt eget skinn, så känner jag mig:
………………………………………………………………………………………………………….
Jag känner mig som snyggast när jag gör:
………………………………………………………………………………………………………….
Jag vet att jag har massvis med positiva egenskaper, och de är:
………………………………………………………………………………………………………….
Precis som tidigare – döm inte! Inget drama, inga ”vem tror jag att jag är?”. Eller att försöka svara politiskt korrekt. Fuck politiskt korrekt, det har säkert kostat dig mycket i livet då du varit politiskt korrekt, snäll och anpassat dig. Det ledde troligen inte till mer självkärlek eller konstruktiva beslut som gynnade DIG. Svara snabbt, det första som dyker upp i huvudet.
Du vet, det som kommer från magen är mer du än ett svar som du klämmer fram efter 30 minuters fundering. Missförstå mig rätt, det får gärna ta 30 min! Kanske behöver du gräva djupare än andra men då måste det vara ärligt.
Att vara medveten om hur man reagerar på olika situationer ger oss power. Vi kan kontrollera våra val när vi vet vad som triggar igång oss.
Jag triggas igång av alkohol. Ett, två glas och jag glömmer vad jag gör. Jag släpper maten. Jag är mycket väl medveten om det och därför vet jag vad jag ska göra. Det finns två val: 1. Utesluta alkohol helt 2. Minska på sådana tillfällen. I och att med att jag inte tror på svart-vitt och förbud och då jag kan mig själv väl så väljer jag nr 2. Jag måste lära mig att hantera maten i samband med alkoholintag. Vara medveten och närvarande. Inte som en bottenlös tunna.
Gå genom dina egna triggers, iaktta extra noga när det negativa dyker upp: vilka situationer är det? När känner du att du vill stoppa handen i godispåsen? Skriv ner. När dyker mattankar upp fast du är mätt? När du har tråkigt? Stressad? Skriv ner! Gå igenom listan och se allt svart på vitt. Här har du dina fällor som du behöver vara medveten om – det är en bra start! Vi kan göra något åt det framöver, ändra utgången.
Eller ta annat: hur pratar du med dig själv, du vet – när ingen hör, i ditt eget huvud? Är det knubbis, fläsko, fetto? Kolla gärna hur din mejladress ser ut, tyvärr är det inte alls ovanligt med ”tjockis40″… Vi agerar utifrån vad vi tänker om oss själva. När vi säger det högt, även på skoj, så tror vi på det tids nog. Eller ber du om ursäkt för din existens när någon ger dig komplimang? Du förminskar det du har åstadkommit eller vågar inte erkänna att jo, det ligger ett jäkla hårt arbete bakom. Och så håller du på. Under flera år.
Foto Andreas Lundberg
